måndag 7 september 2015

Juli i Kanada : : 10 juli : : I och omkring Bonavista

Det blåste längst norrut på Avalon-halvön, vid Bonavista. Venetianaren John Cabot (Giovanni Caboto) sägs ha kommit hit 1497 med ett skepp, St Matthew - första europén näst efter vikingarna som nådde Nordamerika. Exakt var och när han egentligen steg iland är oklart, men inför femhundraårsjubiléet 1997 bestämdes det att skedde på Cape Bonavista. Det byggdes en kopia av hans skepp, som for samma väg över Atlanten från Bristol i England till Bonavista. Kopian ligger nu i en torrdocka i Bonavistas hamn. 

På många ställen där det var klippig och torr mark växte blå svärdsliljor lika frodigt som vitsipporna i den svenska våren. Den här karln i grön vindjacka förekom i min närhet både här och där. Här syns han plåta de vackra blå blomstren.

I de torra klippmarkerna hittade jag även fina fibblor och röllekor som vajade för vinden vid kanten av en vik där stranden rasat ner i havet. De röda kallas rödfibblor eller brandfibblor på svenska och Devil's Paintbrush på engelska.

 Fram på eftermiddagen mojnade vinden och det blev grått i Bonavista. Staden var en viktig hamn för fiske och säljakt, trots att hamnen inte var en skyddad djupvik som så många andra hamnar på Newfoundland. De gula och vita trähusen på andra sidan vattnet är handelshus som handlade med allt från fisk till textilier - det var stora rörelser. I ett av de gula husen finns fortfarande en livsmedelsbutik, men de vita, Ryan Premises, är numera bara museum  - visserligen med souvenirbutik i den gamla lanthandeln.

tisdag 1 september 2015

Juli i Kanada : : 9 juli : : Fågelberg vid Cape St Mary


Fågelberg - nå, det kunde väl vara kul. Nationalpark. Fick man komma in i den utan guide? Jorå, det var bara att knalla in. "Det tar ungefär 20 minuter dit och lika lång tid tillbaka", sa parkvakterna. "Håll er till stigen."

På långt håll såg vi klipporna med något som jag trodde var fågelspillning. Men alla vita fläckarna var ... fåglar. Drygt etthundratusen PAR häckande sjöfåglar. Mest havssula, men också skarvar och olika måsarter. Fåglarna samlas på våren och försommaren, liksom valarna, för att äta av de stora stimmen med småfisk som också samlas längs Newfoundlands kust mot Atlanten.


Ihop med en skock får och några skockar turister vandrade vi ut på fågelklipporna. Fåglarna väsnades och det luktade vansinnigt illa. Men det var mäktigt och många fåglar var det.


Inte många svenskar hade varit före oss och kollat på fågelklipporna.


Havet är stort, himlen likaså. Och grönskan.